klok

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]
Böjningar av klok  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum klok klokare  
Neutrum klokt
Bestämd
singular
Maskulinum kloke klokaste
Alla kloka
Plural kloka
  Predikativt
Singular Utrum klok klokare klokast
Neutrum klokt
Plural kloka
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning klokt

klok

  1. som är förståndig och av gott omdöme
    Det sägs att gamla människor ofta är kloka.
    Det var ett klokt beslut att inte hoppa ut genom fönstret.
    Synonymer: vis, intelligent, smart
    Etymologi: Av fornsvenska kloker, av medellågtyska klok med samma betydelse, av urgermanska *klōkaz.[1]
    Besläktade ord: klokhet, klokskap
    Fraser: klok som en uggla
    Sammansättningar: efterklok, gammalklok, klokhuvud, lagklok, oklok, självklok, statsklok, världsklok, överklok
    Se även tesaurus: Förnuft, Uppmärksamhet, Omsorg, Omdöme, Förstånd, Ljushuvud, Vett, Förutseende, Förutbestämmelse, Planmässighet, Förfarande, Ledning, Skicklighet, Slughet, Försiktighet

Översättningar

[redigera]

Bokmål

[redigera]

Adjektiv

[redigera]

klok

  1. klok
    Synonymer: vis, glup, intelligent, smart
    Besläktade ord: klokhet
    Sammansättningar: etterpåklok

Nederländska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av klok  Singular Plural
femininum maskulinum
Nominativ klok klokken

klok

  1. klocka

Källor

[redigera]
  1. Svensk etymologisk ordbok: "klok", läst 2024-05-25