''Figura'' (1939) behandlar ett begrepp, figura, som innebär att en konkret och verklig händelse inte bara har en egen innebörd utan även förebådar eller pekar tillbaka på en annan händelse.
''Mimesis'' (1946, på svenska 1998) brukar räknas som ett av 1900-talets viktigaste litteraturhistoriska verk. Den svenska undertiteln är ”verklighetsframställningen i den västerländska litteraturen”. Auerbach undersöker hur sättet att beskriva verkligheten i västerländsk litteratur förändrats genom tiderna, från [[antiken]] fram till 1900-talet. Han gör det genom att i varsvar ettsitt kapitel studera tjugo verk från [[Homeros]] ''[[Odysséen]]'' till [[Virginia Woolf]]s ''[[Mot fyren]]''. Auerbach tolkar helheten utifrån delen. Ur varje verk väljer han ett kort avsnitt som han låter belysa hela verket liksom dess tillkomstepok. Han tar avstånd från förenkling och [[propaganda]] och försvarar komplikation och mångfald. Han tar fasta på både det rent stilistiska och på verkets motivkrets och ser en utveckling mot det alltmer verklighetsnära, om än med återkomster av äldre ideal. Om stilen skriver Auerbach: "I och med att [[Stendhal]] och [[Honoré de Balzac|Balzac]] lät vanliga personer [---] bli föremål för en framställning som rymmer allvar, problematik, ja till och med tragik, raserade de den klassiska stilåtskillnadsregel enligt vilken den vardagliga och praktiska verkligheten har en plats i litteraturen enbart inom ramen för låg stil eller mellanstil..."