(Go: >> BACK << -|- >> HOME <<)

Hoppa till innehållet

Rysk nationell enighet: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
Tillagd källa
Märken: VE Mobilredigering Redigering via mobilsajten
Fix död länk
Rad 35: Rad 35:
== Källor ==
== Källor ==
*[http://lenta.ru/articles/2009/11/06/mrkl/ Crime: True Face of Hatred] Lenta.ru, november 2009
*[http://lenta.ru/articles/2009/11/06/mrkl/ Crime: True Face of Hatred] Lenta.ru, november 2009
*[http://svt.se/2.22584/1.1759402/hogerextrema_gripna_for_advokatmord?lid=senasteNytt_275227&lpos=rubrik_1759402 Högerextrema gripna för advokatmord]{{Död länk|datum=2018-07 |bot=InternetArchiveBot }} Rapport, 5 november 2009
*[https://www.svt.se/nyheter/utrikes/hogerextrema-gripna-for-advokatmord Högerextrema gripna för advokatmord] Rapport, 5 november 2009
<references/>
<references/>



Versionen från 22 augusti 2021 kl. 14.32

Rysk nationell enighet (RNE) (Русское Национальное Единство, РНЕ) är ett ryskt högerextremt nynazistiskt[1][2][3] slavisk-ortodoxt parti[4][5] och paramilitär organisation i Ryssland, bildat 16 oktober 1990 av Aleksandr Barkasjov och andra avhoppare från Nationalpatriotiska fronten.[6][7][8] RNE är medlemmar i World Union of National Socialists.[9]

RNE har en rödvit svastika eller kolovrat kombinerad med en "Betlehems stjärna" som emblem och symbol[10], senare har de också använt en symbol med ett ortodoxt kors. De bär svart uniform (varför de ibland kallats "svartskjortor" i Ryssland) och har en paramilitär struktur där militärövningar, kampsport och överlevnadskurser för medlemmar ingår. RNE är en hierarkisk organisation med nivåer av medlemskap (som bland annat kallats storonniki, spodvizhniki och soratniki). Medlemmarna kommer från blandat håll, med Spetsnaz-militärer, krigsveteraner, poliser, kampsportsinstruktörer, präster, studenter och skinheads i sina led.[11][12]

Under den ryska konstitutionella krisen 1993 stödde RNE duman i konflikten med president Boris Jeltsin och deltog i patrullerandet utanför den vita parlamentsbyggnaden. Efter Jeltsins seger jobbade RNE underjordiskt en tid men lyckades senare samma år bli registrerad som en förening för "militär och patriotisk fostran". Den 15 oktober 1995 samlades 304 ombud från 37 partidistrikt till RNE:s riksmöte i Moskva.

RNE-aktivister tog på sig ansvaret för ett bombattentat mot en synagoga i Moskva den 13 maj 1998. Lokalgruppers partimedlemmar och anhängare har flertalet gånger dömts för grova attacker mot judar och andra etniska minoriteter, däribland mord, misshandel, hatbrott och antisemitiska och antimuslimska gravskändningar (som i ett omtalat kriminalfall med en brottsaktiv RNE-grupp i Tver).[13] RNE har hotat motståndare, bland annat tidningar som kritiserat frågor som RNE stöder (till exempel hot mot en tidning som publicerade kritik mot Vitrysslands president).[14][15][16]

1999 utbröt det Andra Tjetjenienkriget. RNE backade ivrigt upp kriget och ska ha försvarat officerare som anklagades för folkrättsförbrytelser. Samma år nådde RNE sin hittills högsta popularitet, med över 100 000 aktiva medlemmar. Moskvas borgmästare Jurij Luzjkov lät då stänga RNE:s partihögkvarter, stoppa genomförandet av det andra riksmötet i staden och förbjuda organisationen att verka i Moskva, något som myndigheter gjort främst mot våldsamma extremistgrupper vilket de antagligen då räknade RNE som.[17][18]

Därefter föll RNE isär i flera olika utbrytarorganisationer och splittringar (varav vissa hamnade i interna konflikter med varandra[19]) och återhämtade sig aldrig riktigt sedan dess. I en del områden har de förbjudits och medlemmar eller ledare fängslats. Många högerextrema grupperingar (däribland RNE) har på det stora hela tappat inflytandet som de hade på 90-talet, även om vissa mindre grupperingar finns kvar som fortfarande är lojala till det gamla ledarskapet.[20][21][22][23][24]

RNE har i modern tid deltagit på de proryska separatisternas sida[25] i den väpnade konflikten i Ukraina och de självutnämnda folkrepublikerna i Donbass.[26]

Ideologi, politik och mål

RNE räknar judar och judendomen, samt kommunism och modernism till några av sina fiender och vidare ser de dem som fiender till ett slaviskt "narod" (ett ryskt ord för "folk" som också innefattar "land"). RNE stöder en rysk-slavisk nationalism och är militant ortodoxt kristna.

Ett av deras mål är att skapa ett "etniskt renat" Ryssland genom att totalt utesluta icke-ryska etniciteter från den ryska nationen samt införa rasideologiskt motiverade förbud mot äktenskap och barnaskaffande mellan ryssar och icke-ryssar.

RNE stöder det gamla ryska monarkiväldet men tror samtidigt inte på ett återskapande av monarki i Ryssland, utan vill hellre forma en nationalistisk diktatur för att styra hela landet.

De är kraftiga motståndare till samtida politiska liberala styren som de kallar för "degenererade", är starkt emot mångkultur och så-kallade ateistiska ideologier (till vilka bland annat feminism, bolsjevism och nyliberalism anses höra enligt dem). De anser dessa stå ivägen för att skapa ett konservativt samhälle och i RNE:s material finnes ofta en romantisk fascistoid idé om militant slavisk "enighet" som kan liknas den högerextrema termen "folkgemenskap". Deras ideologiska material innehåller frekvent genomgående rasistiska och antisemitiska idéer. De har gett uttryck för att stöda konspirationsteorin om att bolsjevismen i Sovjetunionen var ett judiskt påfund (det vill säga så-kallad "Judebolsjevism") och har uppmanat till läsning av Sions vises protokoll.

I sin kristet högerextrema propaganda har RNE upprepat angripit kommunism, demokrati och judar för att ligga bakom "ateistiska", "anti-kristna" och "sataniska" påfund som de anser hotar traditionella ryska värden och kultur. I deras flygblad syns ofta antisemitiska karikatyrer och rasistiska hetsbudskap, till exempel uppmärksammades motiv i vilka en uniformerad fascist framför ortodoxa kyrkotorn har hängt en judisk bankir bärandes på amerikanska dollarsedlar, med budskapet "rena Ryssland" undertill.[27]

Källor

  1. ^ ”Русское Национальное Единство. РНЕ. Библиотека”. www.rusnation.org. http://www.rusnation.org/lib.shtml. Läst 9 juli 2021. 
  2. ^ ”Русское Национальное Единство. РНЕ. Публикации, авторские статьи”. www.rusnation.org. http://www.rusnation.org/stat.shtml. Läst 9 juli 2021. 
  3. ^ ”Фотофакт: Нацисты из «Русского национального единства» воюют за «ДНР»” (på ryska). charter97.org. https://charter97.org/ru/news/2014/8/26/112860/. Läst 9 juli 2021. 
  4. ^ https://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=33772
  5. ^ https://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=36381
  6. ^ https://jamestown.org/program/russian-national-unity-a-political-challenge-for-provincial-russia/
  7. ^ Russian Nationalism and Ethnic Violence: Symbolic Violence, Lynching, Pogrom and Massacre. Richard Arnold, 2016.
  8. ^ Migrationsverket, Lifos, 2014-09-19, "fråga-svar" (pdf-dokument), citat: Australian Government - Migration Review Tribunal & Refugee Review Tribunal (2007): "According to the NGO Moscow Bureau of Human Rights (MBHR), the ultranationalist and anti-Semitic Russian National Unity (RNE) paramilitary organization continued to propagate hostility toward Jews and non-Orthodox Christians. The RNE appeared to have lost political influence in some regions since its peak in 1998, but the organization maintained high levels of activity in other regions, such as Voronezh. Sova Center noted in its 2005 report that RNE activities had been mostly reduced to picketing and distributing leaflets."
  9. ^ Backes, Uwe; Patrick Moreau (2011). Vandenhoeck & Ruprecht. red. The Extreme Right in Europe: Current Trends and Perspectives 
  10. ^ ”Русское Национальное Единство. РНЕ. Организация”. www.rusnation.org. http://www.rusnation.org/org.shtml. Läst 8 juli 2021. 
  11. ^ https://www.cidob.org/ca/publicacions/series_de_publicacio/notes_internacionals/n1_128_russia_for_russians/russia_for_russians
  12. ^ https://www.worldpoliticsreview.com/articles/28672/u-s-sanctions-against-russian-white-supremacists-were-long-overdue
  13. ^ https://tvernews.ru/news/80518/
  14. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 18 juni 2020. https://web.archive.org/web/20200618112258/https://naviny.by/rubrics/society/2006/08/12/ic_news_116_257398. Läst 17 juni 2020. 
  15. ^ Ultra-Nationalism and Hate Crimes in Contemporary Russia: The 2004-2006 Annual Reports of Moscow’s SOVA Center. Galina Kozhevnikova, 2012.
  16. ^ https://www.interfax.ru/russia/146964
  17. ^ Russia's Battle with Crime, Corruption and Terrorism. Robert Orttung och Anthony Latta, 2013.
  18. ^ https://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=33772
  19. ^ Canada: Immigration and Refugee Board of Canada, Russia: Information on the Russian National Unity (RNU or RNE) political party, including size, influence, activities, relations with government. RIR. 9 juni 2004, Dokument: RUS42684.E
  20. ^ https://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=36381
  21. ^ https://www.aljazeera.com/indepth/features/2017/11/death-russian-171123102640298.html
  22. ^ Migrationsverket, Lifos, (pdf) daterat 2015-12-09, citat: US Department of State (2008): "A small splinter group of the ultranationalist Russian National Unity (RNE) organization called "Russian Rebirth" registered successfully in the past in Tver and Nizhniy Novgorod as a social organization, prompting protests from human rights groups; however, in several regions such as Moscow and Karelia, the authorities limited the activities of the RNE by denying registration to its local affiliates. According to SOVA Center, there were neither registration denials nor registrations of RNE during the reporting period."
  23. ^ https://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=33772
  24. ^ https://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=36381
  25. ^ Svenskar i krig 1945–2015, av Lars Gyllenhaal och Lennart Westberg
  26. ^ Militant Right-Wing Extremism in Putin’s Russia: Legacies, Forms and Threats. Miroslav Mareš, Martin Laryš, Jan Holzer, 2018.
  27. ^ The Extreme Nationalist Threat in Russia: The Growing Influence of Western Rightist Ideas. Thomas Parland, 10 november 2004