(Go: >> BACK << -|- >> HOME <<)
Hoppa till innehållet

Användare:Magnus J/sandlåda: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Bläddra interaktivt i historiken
← Äldre redigeringNyare redigering →
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
VisuellWikitext
Ingen redigeringssammanfattning
Ingen redigeringssammanfattning
Rad 39: Rad 39:


=== Norrut till Kap Yorkhalvön ===
=== Norrut till Kap Yorkhalvön ===
I slutet av juli och början av augusti tog han sig norrut till [[Chillagoe]] och [[Kap Yorkhalvön]]. I närheten av Cillagoe fanns kalkstensgrottor i nuvarande [[Chillagoe-Mungana Caves National Park]] där Mjöberg undersökte djurlivet och blev guidad av den lokale uppsyningsmannen.<ref>Mjöberg (1918) s. 275</ref> Naturen här påminde honom starkt om [[Kimberley, Western Australia|Kimberley]] i nordvästra Australien där han var under sin första expedition. Han reste vidare till kuststaden [[Cooktown]] och han besökte monumentet efter James Cooks resa med Endeavor då han steg i land på denna plats. Han träffade också borgmästaren som visade sig vara en svensk från Stockholm, [[Pher Erick Seagren|Pher Erik Seagren]] (Sjögren) som han här kallades, som i sin ungdom lockats till platsen genom guldruschen som bröt ut på 1870-talet. I Cooktown planerade han sin nästa del av sin expedition som skulle utgå från staden Laura med en karavan mot [[Coleman River|Colemanfloden]] i nordväst vilket är olkolos område. Han anställde tre män, två "bushmän" och en aborigin (?, här använder Mjöberg n-ordet). En av "bushmännen" var en tysk som tidigare varit guldgrävare som kallades "Jack" men som hette Paul Kraemer.<ref>Mjöberg (1918) s. 289</ref> Den andre beskrivs som en "mager och skranglig australier". I övrigt hade de 26 packhästar och fyra ridhästar. På vägen undersöker Mjöberg [[Termiter|termitstackar]]. Efter bara fyra timmars väg från Laura kom karavanen till ett aboriginskt läger och Mjöberg bytte till sig ett femtiotal föremål.<ref>Mjöberg (1918) s. 302</ref> Han hade under denna del av sin expedition problem med sin kamera men han filmade och kunde därför använda sig av stillbilder från filmerna för att illustrera sin resa.<ref>Mjöberg (1918) s. 303</ref> Vid Colemanfloden träffade expeditionen aboriginer, en man och två kvinnor (sannolikt olkolo). Mannen påstods vara hövding och en av kvinnorna, Ajdal, sades vara hans drottning.<ref>Mjöberg (1918) s. 324</ref> Mjöberg besökte sedan deras läger och fick hjälp med insamling av djur till sina samlingar.
I slutet av juli och början av augusti tog han sig norrut till [[Chillagoe]] och [[Kap Yorkhalvön]]. I närheten av Cillagoe fanns kalkstensgrottor i nuvarande [[Chillagoe-Mungana Caves National Park]] där Mjöberg undersökte djurlivet och blev guidad av den lokale uppsyningsmannen.<ref>Mjöberg (1918) s. 275</ref> Naturen här påminde honom starkt om [[Kimberley, Western Australia|Kimberley]] i nordvästra Australien där han var under sin första expedition. Han reste vidare till kuststaden [[Cooktown]] och han besökte monumentet efter James Cooks resa med Endeavor då han steg i land på denna plats. Han träffade också borgmästaren som visade sig vara en svensk från Stockholm, [[Pher Erick Seagren|Pher Erik Seagren]] (Sjögren) som han här kallades, som i sin ungdom lockats till platsen genom guldruschen som bröt ut på 1870-talet. I Cooktown planerade han sin nästa del av sin expedition som skulle utgå från staden Laura i tre veckor<ref>Mjöberg (1918) s. 352</ref> med en karavan mot [[Coleman River|Colemanfloden]] i nordväst vilket är olkolos område. Han anställde tre män, två "bushmän" och en aborigin (?, här använder Mjöberg n-ordet). En av "bushmännen" var en tysk som tidigare varit guldgrävare som kallades "Jack" men som hette Paul Kraemer.<ref>Mjöberg (1918) s. 289</ref> Den andre beskrivs som en "mager och skranglig australier". I övrigt hade de 26 packhästar och fyra ridhästar. På vägen undersöker Mjöberg [[Termiter|termitstackar]]. Efter bara fyra timmars väg från Laura kom karavanen till ett aboriginskt läger och Mjöberg bytte till sig ett femtiotal föremål.<ref>Mjöberg (1918) s. 302</ref> Han hade under denna del av sin expedition problem med sin kamera men han filmade och kunde därför använda sig av stillbilder från filmerna för att illustrera sin resa.<ref>Mjöberg (1918) s. 303</ref> Vid Colemanfloden träffade expeditionen aboriginer, en man och två kvinnor (sannolikt olkolo). Mannen påstods vara hövding och en av kvinnorna, Ajdal, sades vara hans drottning.<ref>Mjöberg (1918) s. 324</ref> Mjöberg besökte sedan deras läger och fick hjälp med insamling av djur till sina samlingar.


elk'nam
elk'nam

Versionen från 30 juni 2024 kl. 10.16

http://www.blueiceonline.com/bolivia/araonapeeps/araona1.html

Eric Mjöbergs andra expedition till Australien
Karta som visar de områden i nordöstra Queensland som Eric Mjöberg besökte 1913
Årtal1913
DeltagareEric Mjöberg
Besökta platser och folk
LänderAustralien Australien
RegionQueensland, Tambourineberget, Colosseumberget, Malanda, Kap Yorkhalvön, Atherton Tableland
FolkAustraliens aboriginer, dyirbal, olkolo, jirrbal

Eric Mjöbergs andra expedition till Australien gick till Queensland och ägde rum under åren 1912-1913. Den mesta tiden spenderade han i regnskogen och det höglandsområde som kallas "Atherton Tableland" i den nordöstra delen. Han hade varit i södra Queensland under en kort tid i slutet av hans första expedition 1910-1911. Denna andra gång var Eric Mjöberg själv. Han fotograferade och filmade och insamlandet var mer koncentrerat till insekter men han samlade även in en del etnografiskt material, ca 200 föremål. Ca 100 av dessa finns idag vid Etnografiska museet i Stockholm men resten har spritts genom försäljning och byten med andra museer och privata samlare, bland annat Nationalmuseet i Köpenhamn.

Aboriginer i området

De språkliga grupper av Australiens aboriginer som fanns i området var dyirbal och särskilt dialekterna jirrbal, mamu och ngajal[1]. Han var även i Mulgravedalen där Mulgravefloden rinner och där språkgruppen yidiny fanns. Mjöberg var kritisk till hur urinvånarna behandlades och att de inte fick förutsättningar att fortsätta sitt traditionella liv. Inte minst var han kritisk till missionärernas verksamhet.[2]

Sydöstra Queensland

Mjöberg kom först till den sydöstra delen av Queensland. Han kom med båt och passerade Fremantle i västra Australien, Adelaide, Melbourne och Sydney. Under några månader gjorda han exkursioner till Tambourineberget (Mount Tambourine). Här samlade han 6000 däggdjur men också arkeologiskt material i form av stenyxor.

Colosseumberget

Mjöberg reste vidare norrut till Colosseumberget (nuvarande Mount Colosseum National Park). I slutet av 1912 var han i Brisbane och kunde skicka 10 000 insamlade djur till Sverige.

Nordöstra Queensland

I januari 1913 och fram till juli reste Mjöberg till regnskogsområdet i nordöstra Queensland, ett område som koloniserades sent och där ursprungsinvånarna fortfarande under 1800-talet kunde leva "traditionellt" även om de naturligtvis sedan länge var i kontakt med inflyttade europeer och använde europeiska föremål. Men från ca 1870 började även dessa områden koloniseras och man var framför allt ute efter det träd som brukar kallas röd cedar (toona cliliata). Mjöberg kom till Cairns redan 3 januari och därifrån tog han sig till byn Atherton. I en månad undersökte han området på gränsen till regnskogen för att därefter ta sig in i själva skogen. Han red och lämnade Atherton den 8 februari. Han tog sig till Tolga och därefter till Malanda sydöst om Atherton dit han kom dagen efter, den 9 februari. Här slog han läger och gjorde dagsutflykter. Han fick höra att en äldre aboriginsk man, Chandy, och hans grupp, sannolikt en mamugrupp,[1] uppehöll sig vid North Johnstoneflodens områden. Under tiden 16-27 februari var han vid Millaa Millaa. I slutet av mars var han tillbaks i Cairns. Han begav sig sedan till Heberton och Ravenshoe, en by som då fortfarande kallades "Cedar Creek". Områdena runt Cedar Creek besökte han under april. Mjöberg berättar att många ceremoniella föremål från Cedar Creek var gömda i skogen vilket vittnar om hur viktiga de fortfarande var för urinvånarna.[3] I maj kom han till en plats norr om Cedar Creek som han kallade Evelyn. Han var även i områden söder om Ceder Creek ända fram till Tullyfloden och Tullyfallen. Här fanns jirrbal och Mjöberg berättar att han kom till läger där endast de gamla fanns kvar eftersom övriga var ute på jakt.[4] I mitten av maj var han även vid Mulgravedalen för att undersöka regnskogen runt Bellenden Kerberget fram till havskusten. Han bytte till sig föremål från urinvånare vid Russellfloden nära Harvey Creek. 29-31 maj var han vid Yarrabah missionsstation. Under juni-juli var han tillbaks till Malanda. Han träffade återigen Chandy och återbesökte områdena vid Johnstonefloden, Millaa Millaa och Cedar Creek.

Ett av de allra mest kända föremål som Mjöberg förvärvade under sin tid i nordöstra Queensland är en kanot med utriggare som idag finns på Etnografiska museet, Stockholm som Mjöberg förvärvade i Cairns.[5] Denna farkost syns på flera bilder i hans bok.

Norrut till Kap Yorkhalvön

I slutet av juli och början av augusti tog han sig norrut till Chillagoe och Kap Yorkhalvön. I närheten av Cillagoe fanns kalkstensgrottor i nuvarande Chillagoe-Mungana Caves National Park där Mjöberg undersökte djurlivet och blev guidad av den lokale uppsyningsmannen.[6] Naturen här påminde honom starkt om Kimberley i nordvästra Australien där han var under sin första expedition. Han reste vidare till kuststaden Cooktown och han besökte monumentet efter James Cooks resa med Endeavor då han steg i land på denna plats. Han träffade också borgmästaren som visade sig vara en svensk från Stockholm, Pher Erik Seagren (Sjögren) som han här kallades, som i sin ungdom lockats till platsen genom guldruschen som bröt ut på 1870-talet. I Cooktown planerade han sin nästa del av sin expedition som skulle utgå från staden Laura i tre veckor[7] med en karavan mot Colemanfloden i nordväst vilket är olkolos område. Han anställde tre män, två "bushmän" och en aborigin (?, här använder Mjöberg n-ordet). En av "bushmännen" var en tysk som tidigare varit guldgrävare som kallades "Jack" men som hette Paul Kraemer.[8] Den andre beskrivs som en "mager och skranglig australier". I övrigt hade de 26 packhästar och fyra ridhästar. På vägen undersöker Mjöberg termitstackar. Efter bara fyra timmars väg från Laura kom karavanen till ett aboriginskt läger och Mjöberg bytte till sig ett femtiotal föremål.[9] Han hade under denna del av sin expedition problem med sin kamera men han filmade och kunde därför använda sig av stillbilder från filmerna för att illustrera sin resa.[10] Vid Colemanfloden träffade expeditionen aboriginer, en man och två kvinnor (sannolikt olkolo). Mannen påstods vara hövding och en av kvinnorna, Ajdal, sades vara hans drottning.[11] Mjöberg besökte sedan deras läger och fick hjälp med insamling av djur till sina samlingar.

elk'nam

Under Svenska expeditionen till Magellansländerna 1895-1897 utforskade Otto Nordenskjöld Eldslandet och kom då bland annat till missionsstationen vid Rio Grande som låg vid Atlantkusten vid Rio Grandes utlopp vilket var inom selk'nams område.[12] Vid denna missionsstation fanns då en grupp urinvånare, ett fåtal vuxna samt ett tiotal pojkar och flickor. Missionen besöktes under de första dagarna av "fullkomligt ociviliserade individer från de stammar som vistades i närheten".[13] Nordenskjöld genomförde dagsexkursioner från missionsstationen och vid ett tillfälle kom han till ett övergivet selk'namläger. Han samlade då in föremål men lämnade bland annat en Eskilstunakniv i utbyte.[14] Vid ett annat tillfälle på vägen tillbaks mot San Sebastian från Punta Arenas fick Nordenskjöld höra talas om tre urinvånare som blivit skjutna ett år tidigare, 1894, när de stal får. En vägvisare visade var kvarlevorna fanns och Nordenskjöld samlade in dessa vilka senare blev utställda vid Karolinska institutet.[15][16][17]

Under Första svenska Antarktisexpeditionen i oktober 1902 befann sig en annan svensk, Johan Gunnar Andersson på Eldslandet i Harberton, ca 4 mil öster om Ushaia vid Beaglekanalen. Han begav sig då ut på en expedition från Harberton till Fagnanosjön med hjälp av två lokala vägvisare från selk'nam, Modesto och Anikin samt den unge norrmannen Ole Wennersgaard.[18] Modesto och Anikin, samt ytterligare två selk'nammän Halimink och Hattah, och deras fruar, hade först burit en liten båt och utrustning till sjön. När de återvänt till Harberton blev det tid för Andersson och Wennersgaard att vandra till Fagnanosjön tillsammans med hjälp av Anikin och Modesto som vägvisare. Andersson skriver i Antarctic om det folkmord som selk'nam utsattes för under 1800-talet men också om de interna konflikter och blodsfejder som utspelade sig mellan olika familjer och grupperingar. Ett halvår innan hade Anikin och Modesto deltagit i ett överfall på en annan grupp där ett tiotal slk'nam dödades och de fruktade nu hämndaktioner. Men inga överfall hände under expeditionen. De samlingar som Andersson och Wennersgaard förvärvade under expedtionen gick sedan till botten med Antarctic.[18]






Madzia
Hamon
By
Land Kongo-Brazzaville Kongo-Brazzaville
Provins Pool (departement)
Koordinater 4°11′22″S 14°48′28″Ö / 4.1894°S 14.8077°Ö / -4.1894; 14.8077
Lägeskarta
Lägeskarta
Lägeskarta

Ruo Shui (även Etsin gol, Edsen gol, Edsin gol, Dong He[19]) är en flod i Inre Mongoliet, Kina.[20] Det ligger i den centrala delen av landet, 1 400 km väster om huvudstaden Peking. I trakten råder ett kallt ökenklimat.[21] Årsmedeltemperaturen i trakten är 13 °C. Den varmaste månaden är juli, då medeltemperaturen är 32 °C, och den kallaste är december, med −8 °C.[22] Genomsnittlig årsnederbörd är 128 millimeter. Den regnigaste månaden är juni, med i genomsnitt 43 mm nederbörd, och den torraste är mars, med 1 mm nederbörd.[23]

Under Handynastin kallades området Chü-yen[24]. Längs floden i anslutning till dess oaser finns ett stort antal ruiner och lämningar i form av vakttorn och murrester från bland annat Handynastin. Sedan slutet av 1700-talet lever framför allt torguterna här[19]. Här utförde den fjärde Hedinexpeditionen (1927-1935) omfattande arkeologiska och etnografiska undersökningar under framför allt åren 1930-1931[25][26][27].

Sven Hedin och hans expedition hade kommit till platsen redan 28 september 1927[28][29] och här grundade expeditionsdeltagaren Waldemar Haude en av de meteorologiska stationerna kallad Tsondol. Andra expeditionsdeltagare som var med på platsen vid denna tid var den danske etnografen Henning Haslund-Christensen, etnografen Gösta Montell, arkeologen Folke Bergman och missionärssonen Georg Söderbom[30]. Men det skulle dröja ytterligare några år innan några undersökningar gjordes på platsen.

Folke Bergmans arkeologiska undersökningar

Folke Bergman var med 1927 när Hedins expedition kom till floden[25] och återvände i april 1930 och kartlade området under perioden juni 1930 till sent på våren 1931[31][25]. En av de lokaler och ruiner Bergman undersökte var ruinområdet Khara Khoto (även Karakoto, Kharakhoto)[32]. Här fann hann 10 000 (även 20 000 har nämnts[32]) så kallade skriftpinnar från framför allt Handynastin men även från Xixia (1038-1227). Men även papper med skrift hittades här. Dessa dokument har studerats av ett stort antal sinologer och de anses vara en av de allra viktigaste källorna för vår kunskap om Handynastin.

Under den tredje delen av expeditionen, den så kallade "bildexpeditionen" 1933-1935, korsade man återigen floden Etsin gol men Bergman genomförde inga arkeologiska undersökningar. Däremot genomförde den kinesiske arkeologen på expeditionen undersökningar öster om Khara Khoto[33].

Den största delen av de arkeologiska fynden fördes till Sverige och analyserades men återsändes därefter på 1950-talet till Kina. Undantag är föremålsnummer K-13676-13824, en samling som Bergman arbetade med under sin tid på Östasiatiska museet men som sedan deponerats på Etnografiska museet[34].

Gösta Montells etnografiska undersökningar

Gösta Montell kom också till platsen 1930[30]. Resan dit gick med bil. Georg Söderbom blev en viktig medarbetare eftersom han kunde språken och kunde agera tolk. Under sommaren 1930 reste de runt i området och samlade in framför allt etnografiskt material från torguter. Dessa samlingar finns idag på Etnografiska museet, Stockholm[35].










  • En grupp kawésqar i en dalca. Denna bild är en del av en sekvens som togs 1895 från ångaren Bianca av ingenjören Bauer.
    En grupp kawésqar i en dalca. Denna bild togs 1895 från ångaren Bianca av ingenjör Bauer.
  • Dalca insamlad av Carl Skottsberg. Etnografiska museet, Stockholm.
    Dalca insamlad av Carl Skottsberg. Etnografiska museet, Stockholm.
  • Dalca insalmlad av Skottsberg. Ur Världskulturmuseets samlingar.
    Dalca insalmlad av Carl Skottsberg. Världskulturmuseet, Göteborg.
  • Två dalcakanoter och en man, Magellans sund, ca 1900. Foto Charles Townsend.
    Två dalcakanoter och en man, Magellans sund, 1910. Foto Charles Haskins Townsend eller Thomas Lee.
Aeta
Ung flicka, Mariveles 1901.
Regioner med betydande antal
Filippinerna Filippinerna 50236 [36]
Språk

filipinska negritospråk, filipino

Religion

kristendom, anito

Vanadis världsomsegling
Karta som visar Vanadis resa 1883-1885.
Årtal1883-1885
DeltagareHjalmar Stolpe, Svante Natt och Dag, Oscar Bernadotte, Otto Lagerberg, Gottfrid Fineman
Besökta platser och folk
LänderChile Chile, Brasilien Brasilien, Franska Polynesien Franska Polynesien, Marshallöarna Marshallöarna, Japan Japan, Filippinerna Filippinerna, Thailand Thailand, Indien Indien, Eritrea Eritrea, Egypten Egypten
RegionNuku Hiva, Tahiti, Fakarava, Hawaii, Jaluit, Kanto, Bataan, Kolkata
Folkaeta




Totem pole, Stockholm
Totem pole, Miskusa
Totem pole, Stockholm
Till vänster totempålen på Wallingatan i Stockholm 1929. De två följande bilderna visar replikerna som tillverkades av Henry Robertson och bröderna Wilson år 2000. I mitten den ena på plats i Miskusa, till höger den andra utanför Etnografiska museet, Stockholm.



{{#coordinates:}}: kan inte ha mer än en primär tagg per sida
Khara-Khoto
(ᠬᠠᠷᠠ
ᠬᠣᠲᠠ)
Fornlämning
Khara-khotos ruiner. Bild tagen 2012.
Khara-khotos ruiner. Bild tagen 2012.
Land Kina Kina
Provins Inre Mongoliet
Distrikt Alxa
Kommun Ejin
Koordinater 41°45′52″N 101°08′36″Ö / 41.764492°N 101.143385°Ö / 41.764492; 101.143385
Tidszon CT (UTC+8)
Läge i Kina
Läge i Kina
Läge i Kina
Khara-Khoto
Khara-Khoto
Den östra porten, Khara-Khoto. Den vänstra bilden tog Aurel Stein 1914, den högra bilen togs nästan hundra år senare, 2006 .
Svenska Iranexpeditionen 1932-1933
Arkeologisk expedition till Västasien
TA101,_utgrävning,_Ture_Json_Arne.tif
T.J. Arne´s utgrävningar i Iran, 1933.
Årtal1932-1933
DeltagareTure J:son Arne, Ida Arne, B. Dubenskij, M. Ambarov, Gerassimov, G. Wener, W. Schweitzeer
Besökta platser
LänderIran Iran
RegionShah Tepé, Gorgan, Teheran
Karta som visar Kitimat, Kitamaat Village, Kemano och Miskusa, British Columbia.
Karta som visar Kitimat, Kitamaat Village, Kemano och Miskusa, British Columbia.
Ese ejja
Kvinnor på boplats vid Rio Madidi. Foto: Erland Nordenskiöld 1914.
Antal sammanlagt
8300
Regioner med betydande antal
Bolivia Bolivia 7000
Peru Peru 1400
Språk

ese ejje-språket

Religion

Kristendom, naturreligion


De femtiotre raststationerna från Tōkaidō
KonstnärAndo Hiroshige
Basfakta
Tillkomstårc. 1833-34
TypOmslag till Hiroshige’s serie De femtiotre raststationerna från Tōkaidō, utgiven av Hoeidō (保永堂), 1836






Expedition till Bolivia 1913-1914
Expedition till Sydamerika
Karta som visar de folkgrupper som expeditionen besökte.
Årtal1913-1914
DeltagareErland Nordenskiöld, Olga Nordenskiöld
Besökta platser och folk
LänderBolivia Bolivia, Brasilien Brasilien
RegionGuaporéfloden, Gran Chaco, Mojos, Incahuasibergen, Guaporéfloden,
Folkaraonas (cavinas), ava guaraní (chiriguanos), ese ejje (chama), baure , siriono, quechuas, chané, mosetone, chimane (tsimané), yuracaré, maropa, pauserna, chiquitano, aikanã (huari)



Qom
Tobahövding med sina fruar. Vetenskaplig expedition till floderna Paraguay, Alto Paraná och Iguazú, år 1892.
Regioner med betydande antal
Bolivia Bolivia 100
Argentina Argentina 127000
Paraguay Paraguay 2000
Språk

guaraní

Religion

Kristendom, naturreligion

Karta av Erland Nordenskiöld som visar bland annat qoms (tobas) utbredning i området längs Pilcomayofloden i gränsområdet mellan Argentina och Bolivia 1910.
Karta som visar nivaclés (ashlushlay) utbredning i området längs Pilcomayofloden i gränsområdet mellan Argentina och Bolivia 1910.






Referenser

Noter

  1. ^ [a b] Ferrier, Åsa (2006). ”Dr Eric Mjoberg's 1913 scientific exploration of North Queensland's rainforest region - Culture 4 | Queensland Museum” (på engelska). www.museum.qld.gov.au. sid. 1. https://www.museum.qld.gov.au/collections-and-research/memoirs/culture-4/mqm-c4-1-1-ferrier. Läst 15 juni 2024. 
  2. ^ Ferrier, Åsa (2006) s. 3
  3. ^ Mjöberg, Eric (1918). Bland Stenåldersmänniskor i Queenslands vildmarker. Albert Bonniers Förlag. sid. 459. https://books.google.se/books?id=utMrAQAAMAAJ. Läst 16 juni 2024 
  4. ^ Mjöberg, Eric (1918) s. 395-6
  5. ^ ”1920.14.0120 :: båt, skrov, bom, ponton”. collections.smvk.se. https://collections.smvk.se/carlotta-em/web/object/1247473. Läst 29 juni 2024. 
  6. ^ Mjöberg (1918) s. 275
  7. ^ Mjöberg (1918) s. 352
  8. ^ Mjöberg (1918) s. 289
  9. ^ Mjöberg (1918) s. 302
  10. ^ Mjöberg (1918) s. 303
  11. ^ Mjöberg (1918) s. 324
  12. ^ Nordenskjöld, Otto (1898). Från Eldslandet: skildringar från den Svenska expeditionen till Magellansländerna, 1895-97. P.A. Norstedt. https://books.google.se/books?id=ZZkCAAAAYAAJ. Läst 21 januari 2024 
  13. ^ Nordenskjöld, Otto (1898:83)
  14. ^ Nordenskjöld, Otto (1898:86)
  15. ^ Nordenskjöld, Otto (1898:75)
  16. ^ Oliva, Marcela Vera (2020). Mänskliga kvarlevor från Eldslandet. Kandidatuppsats i arkeologi, Uppsala universitet. http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:1445983/FULLTEXT01.pdf 
  17. ^ Hultkrantz, Vilhelm (1898). Några bidrag till Sydamerikas fysiska antropologi. Ymer. H. 1. Svenska sällskapet för geografi och antropologi.. sid. 31-48. https://books.google.se/books?id=w4svAAAAYAAJ&pg=RA2-PA31#v=onepage&q&f=false 
  18. ^ [a b] Nordenskjöld, Otto (1904). "Antarctic" : zwei Jahre in Schnee und Eis am Südpol. http://archive.org/details/bub_gb_UfJLAQAAIAAJ 
  19. ^ [a b] ”torguter - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/torguter. Läst 8 januari 2023. 
  20. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet gn2035209
  21. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet koppen
  22. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet nasa
  23. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet nasarain
  24. ^ Bergman, Folke (1945:115)
  25. ^ [a b c] Bergman, Folke (1945). Travels and archaeological field-work in Mongolia and Sinkiang : a diary of the years 1927-1934. Libris 1954118. http://www.jarringcollection.se/travel/travels-and-archaeological-field-work-in-mongolia-and-sinkiang/. Läst 7 januari 2023 
  26. ^ Sommarström, Bo (1958). Archaeological researches in the Edsen-gol region, inner Mongolia Part 2. https://libris.kb.se/bib/1310991. Läst 7 januari 2023 
  27. ^ Sommarström, Bo (1957). Archaeological researches in the Edsen-gol region, inner Mongolia P. 1. https://libris.kb.se/bib/1310990. Läst 7 januari 2023 
  28. ^ Hedin, Sven (2002) (på engelska). Riddles of the Gobi Desert: With 24 Plates and a Map. Asian Educational Services. sid. 207. ISBN 978-81-206-1614-1. https://books.google.se/books?id=Ibi9Xh_ukQEC. Läst 6 januari 2023 
  29. ^ Hedin, Sven (1931). Across the Gobi desert. Libris 2694401. https://archive.org/details/in.ernet.dli.2015.43520. Läst 6 januari 2023 
  30. ^ [a b] Montell, Gösta (1934). Våra vänner på stäppen : genom Mongoliet till torgoterna vid Etsingol. https://libris.kb.se/bib/1349371. Läst 6 januari 2023 
  31. ^ Hedin, Sven (1931) (på english). Across the gobi desert. http://archive.org/details/in.gov.ignca.21234. Läst 8 januari 2023 
  32. ^ [a b] Wahlquist, Håkan (2002). Sven Hedin - en upptäcktsresande som arkeolog och etnograf. I Med världen i Kappsäcken. sid. 235-254. ISBN 9185344435 
  33. ^ Bergman, Folke (1945:174)
  34. ^ ”K.13676-13824 :: Etsin Gol”. collections.smvk.se. https://collections.smvk.se/carlotta-em/web/object/1264130. Läst 8 januari 2023. 
  35. ^ ”Carlotta - Frisök”. collections.smvk.se. https://collections.smvk.se/carlotta-em/web;jsessionid=RCiPMvau1wCgRUnhe6QFiv9KoJHnVBcP06DceHAg.webcarl03. Läst 8 januari 2023. 
  36. ^ 2010 Census of Population and Housing, Report No. 2A: Demographic and Housing Characteristics (Non-Sample Variables) - Philippines" (PDF). Philippine Statistics Authority.

Källor



Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en Wikipedia.

Externa länkar

[[Kategori:ujujuj]]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Användare:Magnus_J/sandlåda&oldid=55104274”