Psykopati

Psykopati (från psyche "själ", "liv" och pathos "lidande") är en generell beteckning på en störd personlighet ifråga om känsloliv och vilja att följa sociala normer. Det räknas ibland som en personlighetsstörning, men finns inte som diagnos i någon standardiserad diagnosmanual. Psykopati associeras ofta med kriminalitet, men personligheten måste inte vara oförmögen att leva laglydigt. Många begår till följd av störningen handlingar som av majoriteten uppfattas som onda; psykopaten är oförmögen att känna ånger, utan kan tvärt om skryta med att ha kommit strafflöst undan. Andelen psykopater uppskattas till omkring ca 4 % av befolkningen.^{[källa behövs]} Psykopater är som regel medel- till högintelligenta. En person som inte har fullt utvecklad psykopatisk störning kan istället lida av narcissistisk personlighetsstörning. Alla psykopater har narcissistisk personlighetsstörning som en del av sin störning.

När människor med psykossjukdomar ofta har bisarra beteenden och uppföranden, är psykopaten istället väl medveten om att föra sig rätt, vara trevlig och att inge ett gott intryck – det ingår i störningen. Uppförandet kan dock vara teatraliskt, personen kan uttrycka uppfattningar om sin egna förträfflighet, simulera känslor som anses passande, allt i syfte att manipulera för att uppnå bestämda personliga målsättningar. En person med psykopatisk störning har som regel svårt att förstå nyansskillnader i känslor, till exempel skillnaden mellan sexuell attraktion och äkta kärlek. I kombination med detta har psykopater ofta drag av impulskontrollstörningar samt saknar tålamod; de söker sig till äventyr och beter sig ansvarslöst.

Historia

Psykopati beskrevs första gången av Philippe Pinel såsom "galenskap utan delirium", och som en karaktär som fullständigt saknade skuldkänslor. Det moderna begreppet för psykopati, det vill säga en karaktär som kännetecknas av sådan avsaknad av skuldkänsla men också bedräglig charm, skamlöshet, manipulation, inadekvat motivation och oansvarigt beteende, skapades 1941 av Hervey Cleckley i dennes bok The Mask of Sanity. Cleckley beskrev tillståndet som en psykisk diagnos, och betonade att sådana personer både saknade personliga värden och förmåga att förstå sådant, vilket yttrade sig i att personen inte skilde mellan skönhet och fulhet, godhet och ondska, kärlek och skräck. Psykopatin var som en känslomässig färgblindhet, ansåg Cleckley, varigenom den drabbade också var inkapabel att se sådana nyanser hos andra, trots hög intelligens. Därvidlag kunde en psykopat upprepa inlärda fraser, men saknade förmåga att bilda sig djupare begrepp om värden.

Såsom psykiatrisk diagnos har psykopati aldrig funnits, dock antogs diagnosen antisocial personlighetsstörning av DSM och ICD för att täcka en likartad karaktär. I synnerhet inom rättspsykiatrin har termen trots detta använts vid forskning, där Robert Hare utgav banbrytande böcker i ämnet från 1970-talet, efter flera års studier. Att rättspsykiatrin länge exklusivt använde termen betydde inte att man ansåg att vare sig alla kriminella vore psykopater, eller att alla psykopater vore kriminella.

Tidigt konstaterades att män mycket oftare var psykopater än kvinnor, att kriminella psykopater oftare återföll i brott, att deras brott var allvarligare och grymmare, och att psykopater ofta använde psykoterapi för att förbättra förmågan till psykologisk manipulation. Detta har studerats från olika håll, bland annat i ljuset av personlighetsutvecklingen, anknytningsprocesser, och etologi. Hos djur finns en våldshämmande mekanism (violence inhibition mechanism), till exempel att lugna ner sig när någon blottar strupen, som psykopater saknar. Olika forskare har också koncentrerat sig på antingen psykopatiska beteenden (behaviorism) eller på psykopatiska personlighetsdrag (psykodynamiska skolan), eller i samband med personlighetsgenetikens framsteg studerat biologiska avvikelser. Inom evolutionspsykologin har psykopati granskats med hänseende till personlighetens eventuella fördelar eller nackdelar i evolutionär överlevnad.

Psykopati som diagnos

Psykopati är ett välkänt begrepp inom psykiatrin, men är inte och har aldrig varit en psykiatrisk diagnos. Den närmaste motsvarigheten till psykopati i standardiserade diagnosmanualer anses vara antisocial personlighetsstörning där psykopati ofta ingår i störningen. Det finns dock även beröringspunkter med narcissistisk personlighetsstörning och borderline-personlighetsstörning. Störningen kan också ha organiska orsaker, som vid organisk personlighetsstörning.

Tillståndet diagnostiseras ofta efter Robert D. Hares PCL-R. I de allra flesta fall där tillståndet kan konstateras bedöms sällan personen som "sjuk" i enlighet med FN:s definition av begreppet. För att de psykopatiska dragen ska betraktas som en sjukdom bör personen ifråga ha nått över ett bestämt mätvärde i psykologisk testning av olika personliga egenskaper och därtill utgöra en fara för sig själv eller andra människors liv och hälsa.

De tjugo frågeområdena i Hares psykopatikriterier

Vid användning av Hares lista över kriterier för psykopati tilldelas patienten eller brottslingen 1 poäng för de egenskaper som överensstämmer väl med personligheten och 2 poäng för de som överensstämmer mycket väl. Summan av dessa poäng kan bli som mest 40. Gränsen för psykopati går vid ett sammanlagt poängtal på 30 eller mer.

1. Talför/ytlig charmig
2. Förhöjd självuppfattning/grandios
3. Behov av spänning/blir lätt uttråkad
4. Patologiskt lögnaktig
5. Bedräglig/manipulativ
6. Saknar ånger och skuldkänslor
7. Flackt, ytligt känsloliv
8. Kall/bristande empatisk förmåga
9. Parasiterande livsstil
10. Bristande självkontroll till exempel lättväckt aggressivitet
11. Promiskuöst och egoistiskt sexualliv
12. Tidiga beteendeproblem (före 12 års ålder)
13. Saknar realistiska, långsiktiga mål; agerar kortsiktigt och kan inte planera på lång sikt
14. Impulsiv
15. Ansvarslöshet, till exempel som förälder eller chef
16. Tar inte ansvar för sina handlingar
17. Många kortvariga äktenskapsliknande förhållanden
18. Ungdomsbrottslighet (före 15 års ålder)
19. Överträdelse av villkorad frigivning/utskrivning, begår till exempel nya kriminella handlingar under permission
20. Kriminell mångsidighet, flera typer av lagbrott bland de följande 10: inbrott, rån, narkotikabrott, olaga frihetsberövande, mord/mordförsök, olaga vapeninnehav, sexualbrott, grov oaktsamhet, bedrägeri, rymning från fångvårdsanstalt (är ej ett lagbrott i sig)

Beteende

Robert D. Hare beskriver psykopater som "mänskliga rovdjur som använder charm, manipulation, provokation och våld för att kontrollera andra och tillfredsställa sina egna själviska behov. Med en brist på samvete och medkänsla för andra, tar de kallblodigt vad de vill ha och gör som de själva vill, och bryter mot sociala normer och förväntningar utan den minsta skymt av skuld- eller ångerkänslor".

Psykopatens karaktär är i allmänhet mycket manipulativ. De psykopater som inte kan hantera sin personlighetsstörning, kan vara mycket farliga för sina medmänniskor och samhället. Vissa psykopater kan klara att i arbetslivet följa normer, regler och lagar, åtminstone på ett ytligt plan. Ofta är dock psykopatisk personlighetsstörning förknippat med normlöshet, oförmåga att behålla en anställning och inblandning i konflikter på arbetsplatsen. Missbruk och kriminalitet är vanligt, detta delvis beroende på att en av de dominerande särdragen för en psykopat är brist på impulskontroll.

Familjelivet kan vara en etablerad katastrof med partners som fallit för charmen, skrivit alla sina ägodelar på den store charmören och lever mer eller mindre i daglig skräck för nya hot eller utövat våld. Psykopatitillståndet finns i alla socialgrupper - även i samhällets toppskikt. En svensk dokumentär om psykopater i arbetslivet kom fram till "En del psykopater blir extremt framgångsrika chefer eller företagsledare. Med charm, karisma, kyla och en manipulativ förmåga tar de sig fram i de flesta situationer." Skarpsynta människor kan uppleva att psykopaten beter sig som om han/hon spelade en roll och "läste upp" bestämda repliker.

Uppkomsten av psykopati

Uppkomsten av psykopati kan dels studeras biologiskt, dels socialt. Psykopati i vuxen ålder korrelerar ofta med uppförandestörning och ADHD under barndomen. Det kan dock ifrågasättas huruvida detta bör ses som en komorbiditet utan essentiellt samband, eller om störningarna under barndomen föregriper psykopatin. Som regel ser man det dock som samband utan relevans för förståelsen av psykopatin. De tre indikatorerna, sängvätning, grymhet mot djur och pyromani, kända som "MacDonald-triaden", beskrevs först av J. M. MacDonald som indikatorer för psykopati. Relevansen gentemot seriemördare är idag ifrågasatt men tycks fortfarande gälla för psykopati.^{[källa behövs]}

Personer som är benägna att betona sociala faktorer till uppkomsten av avvikelser har som regel förklarat psykopatin med dålig social och känslomässig uppväxtmiljö. I den tolkningstraditionen ersattes psykopati ett tag med termen sociopati, för betona samhällets inverkan på personlighetsutvecklingen. Därmed kunde ondskan som psykopatin förknippas med placeras i samhället, och inte i någon enskild människas karaktär.

En annan förklaringsmodell utgår från personlighetsgenetiken med dess reglering av hormoner och signalsubstanser som påverkar personlighet, viljeliv, känslor och humör. Ett argument för den förklaringsmodellen är att psykopater återfinns i alla sociala miljöer, och att olika sociala miljöer endast påverkar uttrycken för psykopatin.

De olika synsätten på psykopatins uppkomst leder till olika uppfattningar om huruvida psykopaten själv är ett offer eller ej. Genom att förklara psykopatin med samhällsstrukturer blir brottslingen eller den onde själv ett offer, medan att betona det biologiska förlägger skulden till psykopaten själv.

Begreppet psykopati

Psykopati är en sedan länge känd störning av personligheten, dock inte upptagen i någon standardiserad diagnosmanual. Gunnel Näslund beskriver texter ur Bibelns Moseböcker, som handlar om hur man ska hantera människor med psykopatiska drag. Vanligen indelas denna grupp människor i den icke-kriminellt belastade respektive den kriminellt belastade typen. De senare avslöjar sig genom att tidigt utöva våld och begå brott, för omgivningen lätt iakttagbara personlighetsdefekter som samhället senare kan gripa in mot. Men en för andra människor farlig kategori är psykopater, som manipulativt rör sig inom lagens nära gränsen till brottsliga gärningar. Deras normalbegåvning och intelligens hjälper dem att arrangera sina handlingar så att de aldrig kan avgränsas från det samhälle där de topprider lagar och regler, och för egen vinning kan få sina brott att se ut som om brottsoffren själva begått mot sig själva. Vid gärningar som leder till domstolsprövning, som till exempel grova bedrägerier, så är det inte ovanligt att psykopater visserligen erkänner brott de överbevisats om, och samtidigt förklarar att de bedragna nästan bett om att bli bedragna samt vädjar till domstolen att förstå att det inte är så lätt att vara bedragare heller.

Psykopaten kan liksom andra ha olika intelligensnivå, den smartare är beräknande, slug och tänker långsiktigt, en s.k. vardagspsykopat planerar sitt handlande för att nå ett önskat resultat. En sådan psykopat är mästare på att manipulera och hjärntvätta sina utvalda, denna kan även med ord, handling, ilska och spelade känslor styra sin omgivning till sin fördel. Vardagspsykopaten har stor insikt i vad lagen tillåter och har stor förmåga att styra sitt handlande, allt för att undgå upptäckt och laglig bestraffning. Ser man till den kriminella och grovt våldsbenägna psykopaten saknar denna de spärrar som vardagspsykopaten trots allt uppvisar, den kriminella har således inte någon övre tydlig gräns när det gäller grovheten av våld och onda handlingar.

Diagnosen används, förutom av fackmän, av lekmän som ett slags skällsord för envar som begått brott. En stor skillnad mellan en icke-psykopatisk och en psykopatisk brottsling är dock att den sistnämnde är oförmögen att ångra sitt brott, att uppleva skuldkänslor för att han begått brott och i händelse han blir överbevisad om att det är så att hela världen vet att det är han som har bestulit, rånat eller mördat någon med en axelryckning utan blygsel kan säga att "ja, ja, okej det var jag som tog, ordnade eller råkade döda honom eller henne, men ...". En psykopat erkänner inga fel med ett undantag; när erkännandet kan leda till egen vinning. Om en psykopat är överbevisad om skuld och ansvar för ett brott så kan han erkänna och be om ursäkt samt säga att han inte menade så illa som det råkat bli, han kan rent av gråta inför offren och beskriva olika omständigheter som kan förklara hur han närmast tvingats begå de handlingar som lett till katastrofen för andra. Notoriska bedragare förlägger ofta ansvaret hos sina offer.

Lögn, manipulationens grund, är psykopatens vardagliga verktyg och den kan återanvändas utan blygsel eller skamkänsla. Blir lögnen avslöjad är alltid felet andras eller på sin höjd ett minnesfel. Följdlögn blir oftast trodd då den utsägs med all den charm och övertygelse som psykopaten har. Samvete och ånger som styr andra människor saknas ofta helt hos psykopaten, i stället används andras samvetsömhet för att styra andra mot sina egna mål och syften. Andra är verktyg för psykopatens verksamhet.

Ljugandet och manipulerandet är ett vardagligt och alldagligt handlande i psykopatens liv. Men det som först ger ett intryck av ett perfekt liv, ett perfekt arbete, en perfekt individ och en lycklig vardag är ofta kaotiskt. Allt det ytliga arrangerandet av perfektionism, kan ses som delar av vad psykopaten brister på djupare själsliga nivåer. Behöver han något så skaffar han det som ytligt sett behövs för att få det, varför lagar ofta kan behöva överträdas. Önskar han en vacker bil och har sett att en person som äger en sådan bil har pengar och snygga kläder, så skaffar psykopaten detta. Inte genom studier, arbete och idogt sparande. Han lånar pengar och en fin kostym och förför bilhandlaren genom att bete sig som om det finns överfulla bankkonton att ösa ur. För att komma över pengar att leva av, när jobben förloras, när det inte finns några vänner kvar och lånemöjligheterna har upphört så går psykopaten obekymrat vidare till bättre affärsområden med nya bekanta och nya lånemöjligheter. Typiskt för psykopaten är att han ofta saknar forna vänner, gamla arbetskamrater eller tidigare familjer.

En psykopat behärskar sin omvärld genom isolera offren från omgivningen. Han kan njuta av sitt övertag i denna isolering så länge inget av hans gamla offer kan avslöja honom. Men psykopaten är inte som den sadistiskt lagde våldtäktsmannen en person som njuter av att skada andra och att ha makt över andra. Psykopaten bryr sig helt enkelt inte om att han skadar andra känslomässigt. Objektivt ser han att en medmänniska gråter och har lärt sig att det beror på att denne är ledsen, men det berör inte psykopaten som ofta själv bara gråter om det behövs för stundens sociala krav, för att lindra en dom i domstol, för att få föräldrar att tro att det är pojken på sjukhuset som skadat den gråtande sonen och inte tvärtom eller för att få en ruinerad och godtrogen kvinna att stanna i ett kaotiskt äktenskap tills några "smärre problem i affärslivet löst sig". För psykopaten själv är hans sätt att leva oklanderligt och rätt, ånger finns inte då det rätta kan ju inte ångras och det rätta är det som är tillfredsställande för psykopaten själv.

Psykopati en sjukdom?

Som ordet psykopati säger så är det en fråga om en "sjuklig" utveckling av själsförmögenheterna som avses då begreppet används.

För att en sjukdom ska sägas föreligga så finns det olika definitioner. Till exempel att någon lider av ett onormalt funktionssätt fysiskt eller psykiskt. För psykiska tillstånd brukar man inte kräva att den enskilde drabbade behöver ha sjukdomsinsikt, att den har ett avvikande beteende från det normala mänskliga beteendet.

Psykopatin är ett från det normala personlighetsutvecklingen hos människan avvikande tillstånd. De psykopatiska karaktärsdragen uppfattas inte som orsak till lidande av psykopaten. Psykopaten kan erkänna att det finns ett lidande i sitt liv, som psykopatin har orsakat. Däremot saknar psykopaten insikt om lidandets orsaksförhållande, att skulden ligger i den egna karaktären. Det är vanligt att de utvecklar missbruk av olika slag eftersom de ofta anser att de kan hantera och tåla alkoholdrycker och droger. Det är också vanligt att psykopaten framställer sig som ett offer när det är gynnsamt.

De har benägenhet att alltid se en fiende runt hörnet som ska bekämpas, vaksamma, forcerade.^{[ifrågasatt uppgift]}

Psykopati, som nästan uteslutande drabbar män, har förmodligen i stor utsträckning en biologisk etiologi, bland annat genom testosteronreglering. Av samtliga med dessa biologiska förutsättningar riskerar de som växt upp i socialt utsatta miljöer i högre grad att utvecklas till våldsbrottslingar, det vill säga att uttrycken för psykopatin blir handgripliga och direkta. De som är fostrade i miljöer där våld är oaccepterat tenderar att oftare manipulera andra och begå andra former av brott till följd av psykopatin.

Neurobiologiska kännetecken

Det finns ett flertal medicinska studier på vad som kännetecknar psykopater. En ofta anförd hypotes är att de inte har samma igenkänning för hot som andra och att de därför inte känner rädsla. Några belägg för detta är att de saknar startle-reflexen, att spontan muskelanspänning vid rädsla uteblir, att de inte avläser rädsla i beteendet hos andra, och att deras sätt att blinka skiljer sig från de som inte är psykopater.

Vid depression, som jämförelse, har personer överaktivitet i amygdala, hippocampus, ventromediala cortex, och främre gördelvindlingen, vilket på grund av signalsystemet i limbiska systemet ger endokrina störningar. Men vid psykopati ses en underaktivitet i samma områden, vilket likaledes ger förändrade hormonnivåer. Psykopati är dock till skillnad från många andra tillstånd, resistent mot behandling.

Neuroendokrina studier har visat på vissa avvikande hormonnivåer. Det tycks finnas en korrelation med höga nivåer trijodtyronin i kombination med normala eller låga nivåer tyroxin. Psykopater verkar också ha höga värden testosteron i kombination med låga värden kortisol.

Psykopati har ett samband med hyperaktivitet i belöningssystemet i accumbenskärnan, det vill säga dopaminutsöndringen där. Detta förklarar drogmissbruk, impulsivitet och antisociala beteenden i störningen. Den utagerande aggressionen i psykopatin korrelerar med underfunktion i det serotonerga, och hyperfunktion i det dopaminerga systemet, samt höga nivåer andra katekolaminer.

Psykopati och relationer

Psykopati är inte ett enhetligt begrepp, eftersom det i viss utsträckning förekommer att personer uppvisar vissa men inte andra drag av psykopatin. Det finns därför en differentiering mellan primära och sekundära psykopater. Primär psykopati är psykopati som kännetecknas av empatilöshet, frånvaro av skuldkänslor och medkänsla, samt att ångestnivån är lägre än den genomsnittliga befolkningen. Sekundär psykopati är de karaktärsdrag som framför allt handlar om förmåga att fullborda planer, impulsivitet, ansvarslöshet, ett livsmönster som i det långa loppet är självdestruktivt. Psykopatiska karaktärsdrag kan i varierande grad finnas hos många personer som inte uppfyller samtliga kriterier på psykopati, för gränsen mellan normalitet och patologiskt är flytande.

Det finns flera personlighetsdrag i psykopatin som inverkar på samspelet med andra. Sådana känneteckande karaktärsdrag försvårar möjligheten att bibehålla relationer, men det finns trots detta psykopater som är socialt anpassade, även om en sådan anpassning är ytlig och i sjäva verket bara ingår i psykopatens bedrägliga inställsamhet. Psykopaten saknar inte nödvändigtvis förmåga att följa inlärda regler och inpräntade normer (i sin grandiosa självbild kan psykopaten inte identifiera sig med något negativt), psykopaten saknar förmåga att känna djupa, äkta känslor och att ha osjälviska motiv till relationer, vare sig dennes handlingar ytligt betraktat förefaller sympatiska eller inte. Beträffande kärleksrelationer är den manipulativa charmen ofta ett framgångsrikt redskap för att skaffa sig en partner, i synnerhet när partnern är ung. Med andra ord kan det uttryckas i att primär psykopati inte inverkar negativt på att ha vare sig stabila kärleksrelationer eller vänskapsrelationer (men forskning tyder på att det heller inte korrelerar positivt med att vara populär). Sekundär psykopati påverkar däremot förmågan att vidhålla alla slags relationer mycket starkt negativt. Näslund beskriver till exempel "sol- och vårarna" som erbjuder kärlek till ensamma män och kvinnor, som inom en relativt kort tid brukar ha förlorat hela sin förmögenhet och alla sina tillgångar samt sin charmerande partner, som snabbt förflyttat sig till nästa offer.

De flesta psykopater är män, men det förekommer att kvinnor också är det.

Varianter av psykopati

Det är vanligt att indela psykopatidrabbade: kriminella respektive icke-kriminella. Större delen av forskningen har utförts på kriminella psykopater, och det existerar inte någon uttömmande forskning om de icke-kriminella. De flesta forskare anser dock att merparten av psykopaterna är icke-kriminella, och det finns spekulationer om att upp till 10% av befolkningen har av störningen i någon grad eller har många egenskaper som är starkt förknippade med psykopati utan att uppfylla en sådan nivå att denna diagnos ställs.^{[källa behövs]} Då man inom psykiatrin använder begreppet psykopati så är det ett specifikt tillstånd med olika grader av uppfyllelse av samtliga diagnoskriterier. Det finns alltså olika grader av psykopati; från lättare typer till mer allvarliga drag. Beroende på de drabbades uppväxtvillkor antar man inom nyare forskning att en socialt stöttande och positiv miljö har en positiv inverkan på personens karaktär, som leder till att han/hon kan hantera sin personliga konstitution på ett socialt, icke-kriminellt, vis i vardagen.

Det är ovanligt att psykotiska tillstånd, såsom schizofreni, kombineras med psykopati.^{[källa behövs]} Den brist på sjukdomsinsikt^{[förtydliga]} som existerar vid de olika psykotiska tillstånden finns inte hos diagnostiserade psykopater. Dock kan en psykopats 'offer' i sina krisreaktioner uppvisa tecken på psykotiskt tillstånd, vilket vilseleder (manipulerar) omgivningen och medverkar till offrets isolering. De vanföreställningar som förknippas med psykos är i dessa fall ett tecken på en destruktiv psykopats inverkan på offrens självkänsla och autonomi.

Enligt David Grossman, professor i psykologi vid West Point University, finns det en liten undergrupp av psykopater som har lyckats genomgå empatiträning (i barndomen) och därmed utvecklat en slags empati.^{[källa behövs]} Det kan låta som en motsägelse men Grossman förklarar vidare i sin bok "On Killing" hur just denna specifika grupp av "empatiska psykopater" kan vara förekommande i bland annat polisiära organisationer. En analogi av detta som beskrivs i boken "On killing" är att likna andra människor vid får och psykopater vid vargar medan empatiska psykopater är att likna vid fårhundar. En fårhund skulle "aldrig" börja äta upp fåren som en ulv, men en fårhund är precis lika kapabel till att slåss och begå grymheter som en ulv (dock mot ulvar och inte mot får).^{[förtydliga]}

Se även

• Personlighetsstörning
• Empati
• Machiavellism
• Sociopati
• Skuldkänsla
• Jagsvag
• Accentuerade personlighetsdrag
• Temporallobsepilepsi
• Kontrafobi
• Hämnd

Källor

• Lingh, Sigvard (2010) "Psykopater och sociopater - ett spektrum". Recito förlag.
• Lingh, Sigvard (2011) "Vardagspsykopater." Recito förlag
• Blackburn, Ronald (1988) "On moral judgements and personality disorders: The myth of the psychopathic personality revisited." British Journal of Psychiatry, 153, sid 505–512.
• Bång,Trygve. (2006) Psykopaterna. En verklighetsroman. Bokförlaget Gondolin, 2006.
• Hare, Robert D. (1997) Psykopatens värld, Studentlitteratur.
• Levander, Sten. Kriminologi i ett medicinskt perspektiv,
• Näslund, Görel Kristina. (2004) Lär känna psykopaten, Bokförlaget Natur och Kultur. Månpocket 2005
• Tunbrå, Lars-Olof. (2007) . Psykopatiska chefer, Liber 2007. ISBN 9147086017.